Monica

Fan va jag hatar och såra folk. Ja menar jag vet ju själv hur de är att bli sårad. Inget man vill för de gör ju så ont. Men jag var tvungen och tänka på mej själv. Finns inte dom rätta känslorna så är de ju inte rätt eller hur?! Och man kan ju inte leva i ett förhållande för att göra den andra glad, bara för man vet hur starka känslor han har..  Började känna så här för ca en vecka sen, men tänkte väll just inte mer på de, eller jag tänkte kanske att de blir bättre.. Men i lördas så träffade jag en person när jag var ute på bowlingen och han fick mej att inse att jag nog inte va "riktigt kär". Visst har jag haft känslor för R men den "rätta" älska känslan har aldrig funnits, men man har ju hört att de kan ju växa fram, men i detta fall har de tyvärr inte gjort de. Han är en otroligt snäll, omtänksam och fin kille på alla sätt och vis, och den tjej som fångar honom kommer skatta sej lycklig. Han var inte rätt för mej, men han kommer vara de för nån annan.
Så i onsdags så tog jag de svåra beslutet och bröt upp. Var en jobbig eftermiddag och kväll. För även om jag vet att jag gjorde rätt så var jag ledsen och grät flera gånger, mest var de nog för jag vet hur sårad han blev. Sov inte många timmar den natten för trots allt funderar man ju ganska mycket.
Gårdagen kändes lättare och jag kände i mitt hjärta att jag gjort rätt val.
Så nu är jag singel igen, och jag vet att han med stort H finns där ute nånstans, kanske närmare än man tror...
♥